Ms Salsa
Vi letade länge och det var inte förns i November- December nån gång som jag hittade Salsa ett 6-årigt sto från Irland.
Hon stog då i ett försäljnngsstall i Enköping, hon var importerad från Irland och hade bara varit i Sverige i 3 månader när jag var och provred henne.
Vi var där 3 gånger och provred, Salsa kunde ingenting. Eller hon kunde skritta, trava, galoppera och hoppa men inget annat. Hon visste inte galoppskänkel eller något annat. Så när jag skulle galoppera så fick jag bara mana på henne.
Red i en jätteliten paddock som hade ungefär 5cm snö i sig. Men hon som hade henne tyckte jag kunde hoppa och göra vad jag ville på henne. Vi hoppade litegrann men sista språnget låg på 110cm och hon flög som ingenting.
Hon vara så snäll och oförståd, jag fastnade direkt för henne och 23 december -02 köpte vi henne.
Salsa kallades bara Salsa, hon hade inga papper eller något så vi fick fixa alla intyg och pass till henne.
Då blev det att vi döpte henne till Ms Salsa (Ms står för Miss, precis som Mr står för Mister)
när jag tänker tillbaka nå så hade jag velat döpa henne till nåt annat men det är smart att vara efter klok..
Väl hemma så var det bara att sätta igång och utbilda henne så mycket som de gick, eftersom det var vinter fanns det inte så många ställen att rida på. Men efter varje ridpass så hade hon utvecklats och det gick bättre och bättre =)
Första tävlingen vi var på var i Örebro, då hoppade vi en LD och fick lite fel.
Salsa var väldigt rädd för personerna på banan och flaggmannen så det var mycket sån träning i början. Bara att få henne å gå in på banan förbi insläppet var ett eget projekt, men efter många tävlingar så släppte det.
Vi klättrade i klasserna och det gick riktigt bra, många rosetter blev det. Vi debuterade LB i Sala, hade hoppat LC innan och det hade gått jättebra med rosett och allt. Sen skulle vi in i LB, hon var superfin hela banan. Vi flög igenom kombinationen (som vi haft lite svårt för) och fortsatte hela banan superbra till sista hindret. Flaggarn drar upp flaggen bara nån sekund innan vi ska hoppa av på en stor oxer. Salsa backar av och vi flyger och Salsa går omkull och jag slängs åt sidan och gör illa naken så jag fick åka ambulans till Sjukhuset, men som tur var var det inget allvarligt.
Hon hade varit så himla fin hela banan och bara flög över allt och så blir hon skrämd av flaggarn och så händer det värsta =( Vi gick ner på LC nivå igen men efter ett tag kom vi upp på LB igen, det gick bra men vi fick aldrig någon placering.
Vi tävlade även fälttävlan och det tyckte hon var superkul =)
Sen -05 tror jag det var (kommer inte alls ihåg vilket år det var) men då blev hon halt i båda fram och vi var till strömsholm och röntga å gjorde massa saker med henne, men ingen veterinär hittade, något kontigt nog.. Men sista veterinären vi hade tyckte vi skulle behandla för kotledsinflamation så det gjorde vi, men han sa att hon troligen bara kommer kunna bli promenad häst i framtiden. Så då satt vi ut henne på annons och då hittade vi ägarna som har henne nu. Då var det en liten tjej och en osäker mamma som kom och prov red Salsa, hon kunde bara skritta på Salsa då hon inte hade kommit igång efter skadan. Men dom blev kära i henne och köpte henne.
Efter ett tag så var Salsa helt återställt och ingen hälta kvar, dom provade hoppa henne och det har aldrig varit nå problem. Så felet som ingen hitta var 2 små kotledsinflamationer i båda framkotorna.
Så dom har fortsatt att tävla henne och just nu är Salsa uppe och tävlar i LB igen med My. Förra tävlingen dom var på vann dom LB.
Det roliga är att vi alltid har haft kontakt med My, Maria och Salsa och det kommer vi nog ha hela tiden.
Våran sista tävling uppe i Ovansjö
En julafton för längesen =)
Moon Wind en ponny som bor på månen
Moon Wind så heter en av våra gamla ponnyer som vi hade på livstids foder från Anna Borg.
Molly eller Månsan som hon kallades var ett sto född 1975 som va skimel med okänd härstamning. en D-ponny på 147,5 cm men högre i verkligheten, hon mätte hela 150 cm. Hon har hoppat upp till MSV hoppning när vi tog henne som pensionär och sällskapshäst åt min andra ponny då. I början blev hon lite av en tävlingsponny på lokal nivå med starter i 80 coh 90 klasser, det här var 1998 så Molly var redan då 23 år gammal så högre blev det inte. Hon hade även tidigare i livet haft av yttre böjsenan i ena frambenet som hon efter ett år av konvalicens läkt och kommit tillbaka till tävlingsbanorna från.
Efter något år ute på banorna fick hon sluta med det då hon vred ena framknäet ur led på en tävling och fick en spricka i senskidan i knäet som efter och mot alla odds läkte vid en ålder av 26 år. En mirakelhäst helt enkelt, hon ville inte sluta sitt liv på det sättet helt enkelt.
Efter den skadan fick hon ta det lite lugnare på tävlingarna och blev då läromästare åt ett antal olika personer, kommer inte ihåg alla på långa vägar som har lärt sig allt från att bemästra och övervinna en rädsla för hästar till att bli riktigt bra tävlingsryttare efter att trimmats av Molly. En av de duktiga ryttarna är Ida Aldernäs tex som nu jobbar som beridare åt Eva Berglund här i västerås och kvalar alla hennes unghästar till olika championat och diverse tävlingar samt rider in alla dessa topphästar.
En annan person som Molly har satt stora spår i är Malin Bergsten som forfarande är och hjälper oss i stallet när hon har tid. Malin var livrädd för hästar och vågade i stort sätt bara borsta dem men rida var det inte på tal om i början. Upp kom hon och rädd var hon. Efter en sommar med longering och balansövningar och allmänt ridande så var den värsta rädslan för hästar över och Malin började falla för Molly. Efter det var Molly allt för henne, hon var som hennes då vi systrar var för stora för att rida Molly. Efter ett år så startade malin och Molly en liten klubbhoppning på 40 och 50 cm med felfria resultat och på den vägen har det varit sedan dess.
Molly fick sluta sina dagar här ute på Gesala hösten 2009 då var hon 34 år gammal och många har haft mycket glädje och många fina minnen med henne! <3
Hon kommer alltid ha en speciell plats i allas hjärtan! 
Edvin och Molly i hagen
Första gången Malin och Molly hoppar
Efter några år med träning så såg det ut så här istället:)
En julafton för något år sen
Ensa Snowball :D
När jag var 9 år så ville jag ha en egen häst. Therese hade redan haft en ponny i 3 år och jag hade hjälpt henne med den ponnyn och 1 år tidigare så fick hon en till. Så när jag var 9 så ville jag oxå ha en egen ponny.
Så när mamma kom ut på gräsmattan sommaren -99 och sa till mig att gå och hämta mina ridkläder nere i stallet och komma upp sen igen så skulle vi åka iväg. Jag hade mina då bästa vänner hemma hos mig, Ida och Ida. Dom fick följa med när vi åkte iväg till ett ställe i Sevalla som ligger ca 1 mil från oss. Vi åkte på en jätte krogig väg kommer jag ihåg och man mådde nästan illa.
När vi kom fram till en gård så står det en häst på ladugårds backen och blir borstad. Då fråga jag mamma om det var denna häst som jag skulle få prova? Och det var det. Den var så fin och helt knall vit. Inte en enda pissfläck så långt ögat nådde.. Jag och mina kompisar fick borsta och fixa i ordning ponnyn. Framför stallet så hade dom en liten paddocken där dom hade 2 små hinder. Så jag fick rida runt där och provade hoppa litegranna. Men då var jag inte lika tuff på hinder som jag är nu. Vågade hoppa iallafall 50cm och vi bara flög över hindrena.
Jag blev förälskad i denna lilla vita ponny som var född 1981 och importerad från Irland, han gick MvsB hoppning när han kom till sverige och alla visste vem snowe var.
När jag hoppade av så frågade mamma om jag ville ha denna ponny.
Vi hade bara provat en ponny, men det här var verkligen den ponny jag ville ha. Han var så himla söt, fin, charmig, snäll, underbar och han hade allt. Så medans jag och mina kompisar fick ta av och fixa iordning ponnyn så gick mamma iväg med dom som hade honom. Dom hade bara han på foder men ägaren var där oxå. 
När dom kommer tillbaka efter 10min så säger mamma att vi får vänta där och hon åkte hem efter transporten.
Så 2 timmare senare så hade jag en ponny hemma hos mig. Det var min första ponny. Min Ensa Snowball, min Snowe :D
När vi fick hem honom så hade vi bara 2 boxar i stallet och men när han kom behövde vi 3 boxar. Så då var det bara att börja med att bygga en till box. Så vi fixade till en box i gången så om man skulle in i den ena så fick man öppna Snowes men det gick jätte bra eftersom vi bara hade 3 ponnysar och dom var ju som ler och lång hals.. :)
Men Snowe fick gå ute på bete och bo i våran lada som vi hade bakom stallet som vi la in halm i och med en krubba och vatten i så han hade värsta himmel riket ett tag. Men till sen hösten/vintern fick han komma in.
När julen närmade sig så hade mamma och pappa börjat pratat om att köpa snowe eftersom vi bara hade honom på forder. Och när Julafton kom så hade jag ingen anning om vad dom hade gjort. Mamma ropade på mig och jag skulle komma ner, klockan var typ halv 8 på morgonen och jag skulle öppna dörren. när jag öppnade dörren så får jag se inget mindre än Min lilla Snowe med ett stort röd sidén band runt magen. Mamma och Pappa hade köpt honom åt mig. Så nu var han bara min!
Under det gånga året så red vi massa i skogen eftersom jag inte var så tävlings intresserad, men när hösten kom så började jag vara med på små clear rounder och det gick jätte bra. När jag fick hem Snowe så hade han ingen kondis och han var jätte tjock. Så i början så orkade han knappt ridas i 20 minuter. Men ju mer vi red ju bättre gick det. När vetrinären var ute engång så hitta vetrinären ett blåsljud på Snowes ena lugna. Men det är inget farlig utan bara att man tänker på att skritta fram och värma upp ordentligt och skritta av ordentligt, så skulle det gå jätte bra. Iallafall så gick snowe ner nästan 150 kg under första året som vi hade honom. och sen när vetrinären skulle komma och kollad blåsljudet så hörde hon det knappt.
Åren gick och vi han med massor. Det bästa han visste var att vara ute i skogen och galoppera eller vara nere i gropen och hoppa på fälttävlans hindrena.
Men en sak han tyckte om var oxå att ta bettet och så sprang han bara. man fick knappt stopp på honom förns han stog hemma på gården.. Men ändå så var han den där lugna, underbara lilla ponnyn..
Vintern -00 så åkte vi på våran första tävling. Det var i Örebro och vi hoppade en LD. Där fick vi våran första rosett:) Sen så fortsätta vi tävla och vi hoppade LD och LC första året. Sen så gick vi upp och hoppade några LB men vi hölls oss på LC- nivå. Det tyckte vi var lagom. Under åren ploggade vi några rosetter, både clear rounder och placerings rosetter:D Jag red Snowe fram tills jag köpte min nya ponny -02, då hade jag växt ur Snowe och red honom bara lite ibland. Men jag hade 3 kompisar som har ridit honom och haft kul med honom.
Men jag har alltid ägt honom och det gör jag fortfarande.
Just nu så är han på foder hos en familj i Heby och dom har haft honom sen -04. Men nu så ska vi ta hem honom så ska han få leva här sitt sista år i livet. Nu är Snowe 29 år och han börjar bli riktigt gammal och hängig.
Edvin ska få rida honom och så ska jag tillbringa massa tid med honom nu när han snart är borta.
Snowe var den som lärde mig att "rida", vi gjorde allt tillsammans, Han var min första Ponny. Han är den som alltid kommer att finnas i mitt hjärta. ALLTID!!!!! 
